Det kan vara dags att ge er en uppdatering om vad som händer på skolfronten. När det väl kommer till kritan är det den här terminen allt ledde fram till och nu är det bara dryga tre veckor kvar. Tre veckor kvar till Black Kat Kabaret kommer, ses och segrar!
Tänk dig en stad som ligger på gränsen, på gränsen till verklighet och fantasi, på gränsen på nu och då, på gränsen till sorg och glädje, fly eller stanna, gå vidare eller älta – välkommen till Border Town. Här ligger Black Kat Kabaret jämsides med Beryl’s Cockie Shop. Om du var lastbilschaffis i Australien skulle du känna till det men så vitt jag vet känner ingen med den kvalifikationen till den här bloggen. Under den hårda fasaden finns mycket smärta, skam och glädje och ikväll, den sista kvällen på BKK når allt sin kulme. Vilka blir kvar i sågspånet efter att Bull Dozern har dragit fram? Vem tar sig i kragen och går vidare? Vilka vågar lita på varandra och vem tar bara tåget till nästa destination?
Alla har utformat sina egna karaktärer, valt sitt eget solo och nu håller vi på att forma relationerna mellan de som uppträder i föreställningen. Vi är inne på vår tredje låtordning men den blir mer solid för varje gång. I början måste jag erkänna att det kändes smått omöjligt och att den överhängande stämningen i föreställningen var masstagning av självmordspiller. Karaktärerna var i starkt behov av en livsgnista. Nu brinner den starkare för varje dag.
Nästa vecka blir en hård vecka. Alla sånger och stämmor ska sitta, koreografier ska nötas in och vi ska börja repa i teatern där föreställningen ska hållas. Pest och pina men det kommer att bli bra. Jag känner det på mig! Veckan därefter ska allt sättas ihop med dialog och övergångar ska göras smidiga. Det är dit vi alla längtar men vi har kommit långt på vägen.
Trist för er som missar det…
KRAM
söndag 11 oktober 2009
torsdag 8 oktober 2009
Efterdyningar
Hej alla glada!
Jag har fyllt år och jag måste säga att det var en betydligt mindre smärtsam födelsedag än jag trott. Jag börjar verligen komma in i Australien-livet nu och trivs bra med att vara här men i ärlighetens namn hade jag gärna varit hemma på min födelsedag. Sång och frukost på sängen är något man i´nte kan köpa för pengar (ni fattar vad jag menar!).
Ett av de mörkaste molnen på födelsedagshimlen var även att det såg ut som om jag skulle jobba hela dagen. Här nere var det långhelg och fråga mig inte var det var för speciell dag, det bara var. Hur som helst så gick även "the Latin Festival -Fiesta" nere i Darling Harbour av stapeln. För de som inte är bekanta med ämnet jobbar jag där. Detta skulle innebära att förutom löjligt många kunder även ett larvigt långt pass. Turen var dock med mig och bjöd på väderlek mindre passande för utomhusaktivitet. Detta gav utslaget att min chef ringde mig på fredagen och sa att jag kunde vara ledig på min födelsedag!
På morgonen hade jag sånglektion ute i Paramatta, jag var tvungen att gå upp runt 7.00 men det var det värt. Min sånglärare - Brendan - får allt att verka irriterande enkelt så länge men sjunger la-la-la. Sedan gäller det bara att få in tekniken på text...
Hur som helst, hem kom jag efter en halv dag och en kaffe som Soni bjöd på. Favoritcafét lemon var mysigt även då de endast fanns lediga bord utomhus i, som sagt, regnet. En tupplur och samtal från familjen efterföljde.
Jag pratade med en kompis och det visade sig att bara runt kvarteret skulle en hemmafest gå av stapeln, i "det nya svenska huset". Och ja, det var många svenskar där. Håkan Hellström och E-Type gick varmt framåt småtimmarna. Jag fick lagad mat och battlade och vann australienska accent-tävligngen. Vad trodde han egentligen. Komma här och komma här med två månader i Oz på halsen. Inte ett spår av svensk brytning här inte. Jag blev tagen för att vara Sydafrikan häromdagen och vid närmre eftertanke, och efter att ha sett "District 9" vet jag inte om det bättre...
Jag föresten inte glömma mitt överraskningsäventyr! Sarah och Lauren hade bestämt sig för att komma och hälsa på mig på jobbet emn när jag inte var där bestämde de sig för att komma och hämta mig och gå på en mini-road trip. Vi körde ut till Concord och köpte glass (vattenmelon!), fick smaka gratis vodka i bottle shopen och åkte hem till Sarah och spelade Mario Kart. Det var verkligen tanken som räknades och jag blev alldeles varm i hjärtat.
Sist men inte minst vill jag tack för alla grattis jag fått på olika håll. Jag saknar er där hemma och tänker på er. Ni är bra fina!
Massa massa massa kramar!
Ps. jag ber om ursäkt för alla stav- och gramatikfel. Jag vill varna för att de i den här koncentrationen kan ge upphov till klåda. Ds.
Jag har fyllt år och jag måste säga att det var en betydligt mindre smärtsam födelsedag än jag trott. Jag börjar verligen komma in i Australien-livet nu och trivs bra med att vara här men i ärlighetens namn hade jag gärna varit hemma på min födelsedag. Sång och frukost på sängen är något man i´nte kan köpa för pengar (ni fattar vad jag menar!).
Ett av de mörkaste molnen på födelsedagshimlen var även att det såg ut som om jag skulle jobba hela dagen. Här nere var det långhelg och fråga mig inte var det var för speciell dag, det bara var. Hur som helst så gick även "the Latin Festival -Fiesta" nere i Darling Harbour av stapeln. För de som inte är bekanta med ämnet jobbar jag där. Detta skulle innebära att förutom löjligt många kunder även ett larvigt långt pass. Turen var dock med mig och bjöd på väderlek mindre passande för utomhusaktivitet. Detta gav utslaget att min chef ringde mig på fredagen och sa att jag kunde vara ledig på min födelsedag!
På morgonen hade jag sånglektion ute i Paramatta, jag var tvungen att gå upp runt 7.00 men det var det värt. Min sånglärare - Brendan - får allt att verka irriterande enkelt så länge men sjunger la-la-la. Sedan gäller det bara att få in tekniken på text...
Hur som helst, hem kom jag efter en halv dag och en kaffe som Soni bjöd på. Favoritcafét lemon var mysigt även då de endast fanns lediga bord utomhus i, som sagt, regnet. En tupplur och samtal från familjen efterföljde.
Jag pratade med en kompis och det visade sig att bara runt kvarteret skulle en hemmafest gå av stapeln, i "det nya svenska huset". Och ja, det var många svenskar där. Håkan Hellström och E-Type gick varmt framåt småtimmarna. Jag fick lagad mat och battlade och vann australienska accent-tävligngen. Vad trodde han egentligen. Komma här och komma här med två månader i Oz på halsen. Inte ett spår av svensk brytning här inte. Jag blev tagen för att vara Sydafrikan häromdagen och vid närmre eftertanke, och efter att ha sett "District 9" vet jag inte om det bättre...
Jag föresten inte glömma mitt överraskningsäventyr! Sarah och Lauren hade bestämt sig för att komma och hälsa på mig på jobbet emn när jag inte var där bestämde de sig för att komma och hämta mig och gå på en mini-road trip. Vi körde ut till Concord och köpte glass (vattenmelon!), fick smaka gratis vodka i bottle shopen och åkte hem till Sarah och spelade Mario Kart. Det var verkligen tanken som räknades och jag blev alldeles varm i hjärtat.
Sist men inte minst vill jag tack för alla grattis jag fått på olika håll. Jag saknar er där hemma och tänker på er. Ni är bra fina!
Massa massa massa kramar!
Ps. jag ber om ursäkt för alla stav- och gramatikfel. Jag vill varna för att de i den här koncentrationen kan ge upphov till klåda. Ds.
tisdag 8 september 2009
Levnadskostnader
Ja ja ja, Matilda du hade helt rätt. Man jag kan säga att tills nu har det varit väldigt bekvämt att slippa tänka på det. Jag talar förståss om bindor. Förutom att det inte går att få tag på vettiga grejer här nere har denna lilla subgrupp tillskurits en helt ny del av min ekonomi. Det är inte helt ouppmärksammat som jag går till coles och pungar ut hundra spänn på tra paket plast...
lördag 22 augusti 2009
Augusti månad
Ojojoj, nu är det nästan skamligt länge sedan sista inlägget. En månad sedan lite drygt… och vad har då hänt sedan sist? Amelie har åkt hem, jag har fått ett nytt rum, mitt lakan är för litet för den nya sängen, skolan har börjat och terminen är nästan över, jag har börjat skissa på en resplan för slutet av min Down Under vistelse och jag har sist men inte minst gått på fler Auditions.
Den första var för ett melodrama baserat på ”East Lynne” och jag måste säga att audition gick bra. Det var liksom Spring Awakening en solig dag och jag hade tagit på mig alldeles för varma kläder. Mitt i vintern bestämde sig vädergudarna för att ge oss en dag med 29° och sol. Halvvägs igenom monologen kom jag av mig, mitt i sången tappade jag orden och mellan monologen och sång ringde min mobil. Egentligen kan jag inte förstå varför det fortfarande känns som om jag gjorde bra ifrån mig men i min bok fick den nog fyra toasters för erfarenhet.
Min andra audition var för en teaterfestivalföreställning som är till för nya Australienska manusförfattare. En Show som innehäller 14 olika stycken. Den här gången valde jag avsiktligt att sluta monologen halvvägs igenom. Det kunde ha gått vägen men jag valde säkert före osäkert, inget Glorios Failure den här gången. Från förra gången hade jag lärt mig att sätt mobilen på ljudlös och jag lämnade till och med väskan utanför rummet. Tyvärr hade ju även den här audition sina skavanker och de här var inte lika lätta att förbise. Eller för att uttrycka det rätt grämer jag mig mer över de här. En av mina lärare (han som är Tony Award belönad för sin uppsättning av Fiddler on the Roof på Broadway) sa att man alltid ska försöka stanna inne i auditionrummet så länge som möjligt. Man kan alltid fråga om det vill höra en till sång, en till monolog etc. Panelen på den här Audition bad mig att berätta något om mig själv som de inte kunde läsa på mitt CV och sedan frågade de om min musikal bakgrund. Konverationen gick ungefär så här:
- I see here Malin, that you have done a lot of musicals. So you sing?
- Yes, I sing.
De praktiskt taget bad om det och jag sa bara ja. Det var så nära att jag frågade om de ville höra något men ändå sa jag inget!! Jaja, nästa gång. Den här läxan är skriven i stora bokstäver i min bok…
Den första var för ett melodrama baserat på ”East Lynne” och jag måste säga att audition gick bra. Det var liksom Spring Awakening en solig dag och jag hade tagit på mig alldeles för varma kläder. Mitt i vintern bestämde sig vädergudarna för att ge oss en dag med 29° och sol. Halvvägs igenom monologen kom jag av mig, mitt i sången tappade jag orden och mellan monologen och sång ringde min mobil. Egentligen kan jag inte förstå varför det fortfarande känns som om jag gjorde bra ifrån mig men i min bok fick den nog fyra toasters för erfarenhet.
Min andra audition var för en teaterfestivalföreställning som är till för nya Australienska manusförfattare. En Show som innehäller 14 olika stycken. Den här gången valde jag avsiktligt att sluta monologen halvvägs igenom. Det kunde ha gått vägen men jag valde säkert före osäkert, inget Glorios Failure den här gången. Från förra gången hade jag lärt mig att sätt mobilen på ljudlös och jag lämnade till och med väskan utanför rummet. Tyvärr hade ju även den här audition sina skavanker och de här var inte lika lätta att förbise. Eller för att uttrycka det rätt grämer jag mig mer över de här. En av mina lärare (han som är Tony Award belönad för sin uppsättning av Fiddler on the Roof på Broadway) sa att man alltid ska försöka stanna inne i auditionrummet så länge som möjligt. Man kan alltid fråga om det vill höra en till sång, en till monolog etc. Panelen på den här Audition bad mig att berätta något om mig själv som de inte kunde läsa på mitt CV och sedan frågade de om min musikal bakgrund. Konverationen gick ungefär så här:
- I see here Malin, that you have done a lot of musicals. So you sing?
- Yes, I sing.
De praktiskt taget bad om det och jag sa bara ja. Det var så nära att jag frågade om de ville höra något men ändå sa jag inget!! Jaja, nästa gång. Den här läxan är skriven i stora bokstäver i min bok…
söndag 19 juli 2009
Butter Milk
Jaha ja. Nu har jag fem gånger så mycket disk som i vanliga fall utan någon direkt utdelning och allt på grund av Australiens oförmåga att förstå sig på vettiga mjölkprodukter. Man kan ju tänka sig att Butter Milk med undertexten "ideal for cooking" ska vara utmärkt till sås men nej. Nu har jag gått upp extra tidigt för att laga mat och inte behöva ha med sig ketchup och pasta för tredje dagen och så skär sig skiten! Vad är det för idealt med det?
måndag 6 juli 2009
Utgrävning
Nu är jag mitt uppe i min arkeologiska utgrävning av gamla frysen. Efter tre liter is har jag nu brutit igenom till de spännande lagren. Hittills har ett paket med tre fiskpinnar framgrävts och en minst sex månader gammal (kol14 metoden får avgöra närmre) ask paddle pop banan har börjat visa sig. Ytterligare en mystisk låda kan börja anas i de bakre regionerna men det är för tidigt att ge ett utlåtande om vad det kan tänkas vara. Hoppet om att hitta Yeti eller en mammut sjunker dock mer och mer för varje minut som går.
Jag har även för första gången helt tömt hyllan direkt under frysfacket. Detta har tidigare undvikits då fakta tydde på att det fanns en öppnad kåldolmekonserv av obestämd ålder gömd bland djungeln av pytsar plus att de flesta burkarna frusit fast med locket i den stalaktitformade isen som bildats på grund av spillkylan från dålig isolering. Det har nu fastställt att kåldolmarna var långt från den substans som utvecklats störst bakteriekultur utan att tomatpurén eller bolognesesåsen (båda på burk) tog hem den titeln. Inga närmre undersökningar har gjorts men troligt är att x antal nya bakteriestammar kommer att bli identifierade inom kort.
Nu hörde jag något falla. Kanske var det det stora isblocket som blockerade vägen tidigare. Dags att ge sig in på nya outforskade områden i den Australienska frysvärlden…
Jag har även för första gången helt tömt hyllan direkt under frysfacket. Detta har tidigare undvikits då fakta tydde på att det fanns en öppnad kåldolmekonserv av obestämd ålder gömd bland djungeln av pytsar plus att de flesta burkarna frusit fast med locket i den stalaktitformade isen som bildats på grund av spillkylan från dålig isolering. Det har nu fastställt att kåldolmarna var långt från den substans som utvecklats störst bakteriekultur utan att tomatpurén eller bolognesesåsen (båda på burk) tog hem den titeln. Inga närmre undersökningar har gjorts men troligt är att x antal nya bakteriestammar kommer att bli identifierade inom kort.
Nu hörde jag något falla. Kanske var det det stora isblocket som blockerade vägen tidigare. Dags att ge sig in på nya outforskade områden i den Australienska frysvärlden…
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
