Det kan vara dags att ge er en uppdatering om vad som händer på skolfronten. När det väl kommer till kritan är det den här terminen allt ledde fram till och nu är det bara dryga tre veckor kvar. Tre veckor kvar till Black Kat Kabaret kommer, ses och segrar!
Tänk dig en stad som ligger på gränsen, på gränsen till verklighet och fantasi, på gränsen på nu och då, på gränsen till sorg och glädje, fly eller stanna, gå vidare eller älta – välkommen till Border Town. Här ligger Black Kat Kabaret jämsides med Beryl’s Cockie Shop. Om du var lastbilschaffis i Australien skulle du känna till det men så vitt jag vet känner ingen med den kvalifikationen till den här bloggen. Under den hårda fasaden finns mycket smärta, skam och glädje och ikväll, den sista kvällen på BKK når allt sin kulme. Vilka blir kvar i sågspånet efter att Bull Dozern har dragit fram? Vem tar sig i kragen och går vidare? Vilka vågar lita på varandra och vem tar bara tåget till nästa destination?
Alla har utformat sina egna karaktärer, valt sitt eget solo och nu håller vi på att forma relationerna mellan de som uppträder i föreställningen. Vi är inne på vår tredje låtordning men den blir mer solid för varje gång. I början måste jag erkänna att det kändes smått omöjligt och att den överhängande stämningen i föreställningen var masstagning av självmordspiller. Karaktärerna var i starkt behov av en livsgnista. Nu brinner den starkare för varje dag.
Nästa vecka blir en hård vecka. Alla sånger och stämmor ska sitta, koreografier ska nötas in och vi ska börja repa i teatern där föreställningen ska hållas. Pest och pina men det kommer att bli bra. Jag känner det på mig! Veckan därefter ska allt sättas ihop med dialog och övergångar ska göras smidiga. Det är dit vi alla längtar men vi har kommit långt på vägen.
Trist för er som missar det…
KRAM
söndag 11 oktober 2009
torsdag 8 oktober 2009
Efterdyningar
Hej alla glada!
Jag har fyllt år och jag måste säga att det var en betydligt mindre smärtsam födelsedag än jag trott. Jag börjar verligen komma in i Australien-livet nu och trivs bra med att vara här men i ärlighetens namn hade jag gärna varit hemma på min födelsedag. Sång och frukost på sängen är något man i´nte kan köpa för pengar (ni fattar vad jag menar!).
Ett av de mörkaste molnen på födelsedagshimlen var även att det såg ut som om jag skulle jobba hela dagen. Här nere var det långhelg och fråga mig inte var det var för speciell dag, det bara var. Hur som helst så gick även "the Latin Festival -Fiesta" nere i Darling Harbour av stapeln. För de som inte är bekanta med ämnet jobbar jag där. Detta skulle innebära att förutom löjligt många kunder även ett larvigt långt pass. Turen var dock med mig och bjöd på väderlek mindre passande för utomhusaktivitet. Detta gav utslaget att min chef ringde mig på fredagen och sa att jag kunde vara ledig på min födelsedag!
På morgonen hade jag sånglektion ute i Paramatta, jag var tvungen att gå upp runt 7.00 men det var det värt. Min sånglärare - Brendan - får allt att verka irriterande enkelt så länge men sjunger la-la-la. Sedan gäller det bara att få in tekniken på text...
Hur som helst, hem kom jag efter en halv dag och en kaffe som Soni bjöd på. Favoritcafét lemon var mysigt även då de endast fanns lediga bord utomhus i, som sagt, regnet. En tupplur och samtal från familjen efterföljde.
Jag pratade med en kompis och det visade sig att bara runt kvarteret skulle en hemmafest gå av stapeln, i "det nya svenska huset". Och ja, det var många svenskar där. Håkan Hellström och E-Type gick varmt framåt småtimmarna. Jag fick lagad mat och battlade och vann australienska accent-tävligngen. Vad trodde han egentligen. Komma här och komma här med två månader i Oz på halsen. Inte ett spår av svensk brytning här inte. Jag blev tagen för att vara Sydafrikan häromdagen och vid närmre eftertanke, och efter att ha sett "District 9" vet jag inte om det bättre...
Jag föresten inte glömma mitt överraskningsäventyr! Sarah och Lauren hade bestämt sig för att komma och hälsa på mig på jobbet emn när jag inte var där bestämde de sig för att komma och hämta mig och gå på en mini-road trip. Vi körde ut till Concord och köpte glass (vattenmelon!), fick smaka gratis vodka i bottle shopen och åkte hem till Sarah och spelade Mario Kart. Det var verkligen tanken som räknades och jag blev alldeles varm i hjärtat.
Sist men inte minst vill jag tack för alla grattis jag fått på olika håll. Jag saknar er där hemma och tänker på er. Ni är bra fina!
Massa massa massa kramar!
Ps. jag ber om ursäkt för alla stav- och gramatikfel. Jag vill varna för att de i den här koncentrationen kan ge upphov till klåda. Ds.
Jag har fyllt år och jag måste säga att det var en betydligt mindre smärtsam födelsedag än jag trott. Jag börjar verligen komma in i Australien-livet nu och trivs bra med att vara här men i ärlighetens namn hade jag gärna varit hemma på min födelsedag. Sång och frukost på sängen är något man i´nte kan köpa för pengar (ni fattar vad jag menar!).
Ett av de mörkaste molnen på födelsedagshimlen var även att det såg ut som om jag skulle jobba hela dagen. Här nere var det långhelg och fråga mig inte var det var för speciell dag, det bara var. Hur som helst så gick även "the Latin Festival -Fiesta" nere i Darling Harbour av stapeln. För de som inte är bekanta med ämnet jobbar jag där. Detta skulle innebära att förutom löjligt många kunder även ett larvigt långt pass. Turen var dock med mig och bjöd på väderlek mindre passande för utomhusaktivitet. Detta gav utslaget att min chef ringde mig på fredagen och sa att jag kunde vara ledig på min födelsedag!
På morgonen hade jag sånglektion ute i Paramatta, jag var tvungen att gå upp runt 7.00 men det var det värt. Min sånglärare - Brendan - får allt att verka irriterande enkelt så länge men sjunger la-la-la. Sedan gäller det bara att få in tekniken på text...
Hur som helst, hem kom jag efter en halv dag och en kaffe som Soni bjöd på. Favoritcafét lemon var mysigt även då de endast fanns lediga bord utomhus i, som sagt, regnet. En tupplur och samtal från familjen efterföljde.
Jag pratade med en kompis och det visade sig att bara runt kvarteret skulle en hemmafest gå av stapeln, i "det nya svenska huset". Och ja, det var många svenskar där. Håkan Hellström och E-Type gick varmt framåt småtimmarna. Jag fick lagad mat och battlade och vann australienska accent-tävligngen. Vad trodde han egentligen. Komma här och komma här med två månader i Oz på halsen. Inte ett spår av svensk brytning här inte. Jag blev tagen för att vara Sydafrikan häromdagen och vid närmre eftertanke, och efter att ha sett "District 9" vet jag inte om det bättre...
Jag föresten inte glömma mitt överraskningsäventyr! Sarah och Lauren hade bestämt sig för att komma och hälsa på mig på jobbet emn när jag inte var där bestämde de sig för att komma och hämta mig och gå på en mini-road trip. Vi körde ut till Concord och köpte glass (vattenmelon!), fick smaka gratis vodka i bottle shopen och åkte hem till Sarah och spelade Mario Kart. Det var verkligen tanken som räknades och jag blev alldeles varm i hjärtat.
Sist men inte minst vill jag tack för alla grattis jag fått på olika håll. Jag saknar er där hemma och tänker på er. Ni är bra fina!
Massa massa massa kramar!
Ps. jag ber om ursäkt för alla stav- och gramatikfel. Jag vill varna för att de i den här koncentrationen kan ge upphov till klåda. Ds.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
