Jag har ju fortfarande lov som eventuellt bekant. Nu ar jag dock inne pa den mer seriosa biten. Jag sitter pa biblioteket och gor laxor. Vi har fatt i uppgift att ta med en sang fran en "contemporary musical" (2000 och framat) som vi vill sjunga. Vi har fatt en lista pa befintliga musikaler sa det verkar ju vid forsta anblick ganska latt. Grejen ar den att listan har 44 musikaler varav bara tva ar bekanta for mig sedan innan. Hur ska hitta en fantastisk sang i den djungeln? Jag vet ju att den finns dar. Forst borjade jag mitt sokande systematiskt men nu gar jag mest efter intressanta titlar. "At Urinetown" later val lockande...
Sen far jag inte glomma att namna att jag varit i Hunters Valley ocksa. Kannt for sina viner for de som inte visste det. Min klasskompis bjod med mig nar hon och hennes vannina skulle dit. Det var skont att komma ut fran staden och ut i naturen. Vi hann med vinprovning, lavedelfarmbesok, "smelly cheese shop" och att rida. Jag hade nastan glomt hur mycket jag tycker om det. Efterat kande jag mig laddad och nojd, aven om det bara var skritt.
Vi var dar i tva dagar och pa vagen hem akte vi genom en by (eller samhalle) som hade en tavling med fagelskrammor. Vi kunde rostat men det kandes orattvist da vi inte hade sett alla. Aven om min rost nog hade gatt till den franske kyparen som viftade bort en fagel men i och med detta spillde ut vinet i glasen pa brickan!
Sist men inte minst hann vi med ett besok pa IKEA. Jag trodde verkligen inte att jag skulle bete mig sa tontingt som jag gjorde men fick latt oregelbunden andning vi synen av svenska flaggan och berattade vitt och glatt om svenskars almanna kannedom om BILLY. Det kravdes hard sjalvdiciplin for att se till att allt jag fick med mig i materielvag var nagra ljus (det forvanar mig att de inte hade nagra golvmoppar!). Svarare var det dock med maten. Jag laddade upp med knackebrod, kaviar och balerina. Gissa om jag njot vid frukosten i morse.
Det har varit en bra vecka. Fint vader och nya vyer. IKEA-matkassen sitter uppklistrad pa vaggen och sproder gladje. Home, sweet home liksom!
Kram ut!
onsdag 29 april 2009
söndag 26 april 2009
the Rescue
Lordag kvall. Solen har redan gatt ned och jag ar pa vag in mot stan, pa vag mot vad som kan vara min forsta fredliga demostration/protest mot orattvisor i varlden. Jag har varit med i the Rescue of Koni's child soldiers in Uganda.
Forra vecka visade Ammis kompis Mark en dokumntar for oss som heter 'Invisible Children" och handlar om barn i Uganda som blir kidnappade av rebellerna och tvingade in i ett liv som barnsoldater. Barnen vaxer upp utan identitet, utan namn och ar darfor osynliga f0r samhallet. Det var en bra dokumentar och uppfoljaren var att vanta. Uppfoljaren var "the Rescue".
Den 25 april i 10 lander, 100 stader, visade manniskor sitt stod for barnsoldaterna och viljan att vara politiker skulle uppmarksamma Ugandas situation och fa ett slut pa afrikas langsta krig. Omkring 1000 personer kidnappade sig sjalva till "Sydney-lagret" och vantade i botonacal gardens pa att bli raddade. Hela natten. For att bli raddade skulle media, en mogul/politikler, $5 per person och tva brev per person ha samlats in under kvallen. Brev var till politiker for att uttrycka viljan till forandring.
Det var en riktigt... vad ska jag kalla det? narvarande aktion. Jag gillade det. Ammi och jag satt och komponerade fyra brev var till olika senatorer och premiarministern. Det spelades musik och bjods pa vatten. Efter ett tag blev det "ringdans". Nagon hade lart sig afrikansk sang och dans. Bambalela tror jag att vi sjong. Nagra slapade in tva soptunnor i mitten och hux flux hade vi trumrytm ocksa. Alla som ville kunde ga in och dansa i mitten och jag fick se nagra riktigt coola grejer.
Efterat pratade jag med en av tjejerna som drog igang det hela och det var tydligen en religios dans. Kristen dyrkan. Det var intressant att prata med henne. Hon var djupt troende katolik och skulle senare i veckan ut i varlden och lara ut woreship dance och predika. Jag tycker pa nagot satt att det ar lite fascinerade med troende manniskor, de har ett lugn, men nar hon borjade prata om att Gud var hennes basta van, att hon kunde prata med honom och att han svarade blev jag lite fundersam. Jag ville inte oppet kritisera henne och fraga hur han svarade sa jag avslutade lite snabbt och smidigt och gick darifran.
Tyvarr var jag en av dem som inte holl ut hela natten sa jag vet inte om vi uppfyllde alla kraven for att bli raddade men en mogul kom i alla fall.
Kul upplevelse och alla manniskor var sa trevliga. Alla brann verkligen for anledningen de var dar for. Nar arangorerna sa "We need 300 more letters. If everyone here writes one more we've done it!" blev det anstromning till "brev ladorna" och pennorna glodde. Sadana reaktioner ser man aldrig i skolan...
Kolla upp det pa internet vettja!
KRAM
Forra vecka visade Ammis kompis Mark en dokumntar for oss som heter 'Invisible Children" och handlar om barn i Uganda som blir kidnappade av rebellerna och tvingade in i ett liv som barnsoldater. Barnen vaxer upp utan identitet, utan namn och ar darfor osynliga f0r samhallet. Det var en bra dokumentar och uppfoljaren var att vanta. Uppfoljaren var "the Rescue".
Den 25 april i 10 lander, 100 stader, visade manniskor sitt stod for barnsoldaterna och viljan att vara politiker skulle uppmarksamma Ugandas situation och fa ett slut pa afrikas langsta krig. Omkring 1000 personer kidnappade sig sjalva till "Sydney-lagret" och vantade i botonacal gardens pa att bli raddade. Hela natten. For att bli raddade skulle media, en mogul/politikler, $5 per person och tva brev per person ha samlats in under kvallen. Brev var till politiker for att uttrycka viljan till forandring.
Det var en riktigt... vad ska jag kalla det? narvarande aktion. Jag gillade det. Ammi och jag satt och komponerade fyra brev var till olika senatorer och premiarministern. Det spelades musik och bjods pa vatten. Efter ett tag blev det "ringdans". Nagon hade lart sig afrikansk sang och dans. Bambalela tror jag att vi sjong. Nagra slapade in tva soptunnor i mitten och hux flux hade vi trumrytm ocksa. Alla som ville kunde ga in och dansa i mitten och jag fick se nagra riktigt coola grejer.
Efterat pratade jag med en av tjejerna som drog igang det hela och det var tydligen en religios dans. Kristen dyrkan. Det var intressant att prata med henne. Hon var djupt troende katolik och skulle senare i veckan ut i varlden och lara ut woreship dance och predika. Jag tycker pa nagot satt att det ar lite fascinerade med troende manniskor, de har ett lugn, men nar hon borjade prata om att Gud var hennes basta van, att hon kunde prata med honom och att han svarade blev jag lite fundersam. Jag ville inte oppet kritisera henne och fraga hur han svarade sa jag avslutade lite snabbt och smidigt och gick darifran.
Tyvarr var jag en av dem som inte holl ut hela natten sa jag vet inte om vi uppfyllde alla kraven for att bli raddade men en mogul kom i alla fall.
Kul upplevelse och alla manniskor var sa trevliga. Alla brann verkligen for anledningen de var dar for. Nar arangorerna sa "We need 300 more letters. If everyone here writes one more we've done it!" blev det anstromning till "brev ladorna" och pennorna glodde. Sadana reaktioner ser man aldrig i skolan...
Kolla upp det pa internet vettja!
KRAM
fredag 24 april 2009
Rip Curl Surf Camp!
Då var det allstå genomfört – mitt första Surf Camp. Och observera att jag skrev första. Det här är definitivt något jag vill göra om. Jag har redan frågat instruktörerna hur man ska gå till väga ifall man vill jobba där. Det gäller ju att hålla alla dörrar öppna eller hur? :)
Nu undrar ni säkert alla hur bra jag var. Om jag var en naturbegåvning. Låt mig lägga fram det så här: Jag stod upp första lektionen. Första lektionen gick riktigt bra. Dock hade jag en surfbräda som var tillräckligt stor att bygga ett matsalsbord av närmre bestämt 9 foot 2. Men det gjorde inget. Lektion två var lite svårare. Det var ”low tide” och därför mindre långgrunt. Det var i dessa förhållanden den stora brädan gav sina svagheter till känna. Det var ganska jobbigt att ta bara mig själv ut mot vågorna, samtidigt som att jobba mig mot strömmen, samtidigt som den där playwoodstora skivan var fäst runt benet! Som tur var hade jag ju instruktören Chaplin där som hjälpte mig ut när jag var som mest i nöd!
Ju längre veckan gick blev det lättare och lättare att komma upp och ut för den delen. Jag blev nedflyttad till en 8 foot board dag 3 och efter ett tag började vi alla ta oss ut till de obrutna vågorna. Första gången kom jag så klart inte ut dit själv. Jag paddlade som en dåre men vågorna sköljde över mig och jag trodde att jag aldrig mer skulle behöva salta maten av alla kallsupar. Jag fick lite hjälp på traven alltså! Det var häftigt att se vågorna från andra hållet men när jag väl skulle prova att surfa en gick det sämre. Smashed var ordet som instruktörerna använde och jag kan hålla med. Dock gav det mersmak. Jag ska klara det men jag måste komma ihåg att det inte är samma teknik som snowboard!
Jag har heller aldrig ätit så mycket med gott samvete förut. Megastora måltider som bara sa svisch så var de borta. Alla åt mycket och det var trevligt att sitta och äta tillsammans med andra som omväxling. Om ni tycker att mitt ordförråd verkar lite snålt så har jag en teori varför. Jag hade turen att vara ensam svensk på lägret så jag har bara pratat engelska. Vi hade Club Germany, Club Dutch, Club England och Club Denmark. De sista försökte prata gröt med mig men jag hade lite svårt att förstå… Det är roligt hur lätt det är att påverkas. Just nu har jag lite svårt för holländska, ni förstår jag hade en dålig surfsession, tidvattnet släpade mig inåt och det var svårt att stå, och när jag surt gick tillbaka mot bussen började de prata glatt bakom mig. Det är inget snyggt språk direkt! (Saken blir inte bättre av att det sitter en bredvid mig nu och stör mitt skriveri…) Antagligen kommer jag att ta tillbaka det nästa vecka men men :)
Nu är jag alltså tillbaka i Sydney och har ont i hela kroppen. Jag skulle visa Ammi grunderna idag men kom fram till att de musklerna är överarbetade för tillfället när jag föll ihop i en hög på golvet. Vädret var inte det bästa men ösregnet sköljde i alla fall bort saltet ur ögonen. Sista dagen hade vi sol och jag kan skymta en färgförändring på näsan. Mina händer är lätt skinnflådda av fyra dagars konstant peeling. Jag kom fram till det när jag skulle ta ut en macka ur rosten i morse. Det brände mer än hälsosamt… plus att fingrarna fortfarande smakar salt!
Min vecka har varit toppen. Jag har ätit mycket mat, träffat många nya människor, sovit som en stock och surfat! Som sagt, det kommer hända igen!
KRAM till nästa gång.
Nu undrar ni säkert alla hur bra jag var. Om jag var en naturbegåvning. Låt mig lägga fram det så här: Jag stod upp första lektionen. Första lektionen gick riktigt bra. Dock hade jag en surfbräda som var tillräckligt stor att bygga ett matsalsbord av närmre bestämt 9 foot 2. Men det gjorde inget. Lektion två var lite svårare. Det var ”low tide” och därför mindre långgrunt. Det var i dessa förhållanden den stora brädan gav sina svagheter till känna. Det var ganska jobbigt att ta bara mig själv ut mot vågorna, samtidigt som att jobba mig mot strömmen, samtidigt som den där playwoodstora skivan var fäst runt benet! Som tur var hade jag ju instruktören Chaplin där som hjälpte mig ut när jag var som mest i nöd!
Ju längre veckan gick blev det lättare och lättare att komma upp och ut för den delen. Jag blev nedflyttad till en 8 foot board dag 3 och efter ett tag började vi alla ta oss ut till de obrutna vågorna. Första gången kom jag så klart inte ut dit själv. Jag paddlade som en dåre men vågorna sköljde över mig och jag trodde att jag aldrig mer skulle behöva salta maten av alla kallsupar. Jag fick lite hjälp på traven alltså! Det var häftigt att se vågorna från andra hållet men när jag väl skulle prova att surfa en gick det sämre. Smashed var ordet som instruktörerna använde och jag kan hålla med. Dock gav det mersmak. Jag ska klara det men jag måste komma ihåg att det inte är samma teknik som snowboard!
Jag har heller aldrig ätit så mycket med gott samvete förut. Megastora måltider som bara sa svisch så var de borta. Alla åt mycket och det var trevligt att sitta och äta tillsammans med andra som omväxling. Om ni tycker att mitt ordförråd verkar lite snålt så har jag en teori varför. Jag hade turen att vara ensam svensk på lägret så jag har bara pratat engelska. Vi hade Club Germany, Club Dutch, Club England och Club Denmark. De sista försökte prata gröt med mig men jag hade lite svårt att förstå… Det är roligt hur lätt det är att påverkas. Just nu har jag lite svårt för holländska, ni förstår jag hade en dålig surfsession, tidvattnet släpade mig inåt och det var svårt att stå, och när jag surt gick tillbaka mot bussen började de prata glatt bakom mig. Det är inget snyggt språk direkt! (Saken blir inte bättre av att det sitter en bredvid mig nu och stör mitt skriveri…) Antagligen kommer jag att ta tillbaka det nästa vecka men men :)
Nu är jag alltså tillbaka i Sydney och har ont i hela kroppen. Jag skulle visa Ammi grunderna idag men kom fram till att de musklerna är överarbetade för tillfället när jag föll ihop i en hög på golvet. Vädret var inte det bästa men ösregnet sköljde i alla fall bort saltet ur ögonen. Sista dagen hade vi sol och jag kan skymta en färgförändring på näsan. Mina händer är lätt skinnflådda av fyra dagars konstant peeling. Jag kom fram till det när jag skulle ta ut en macka ur rosten i morse. Det brände mer än hälsosamt… plus att fingrarna fortfarande smakar salt!
Min vecka har varit toppen. Jag har ätit mycket mat, träffat många nya människor, sovit som en stock och surfat! Som sagt, det kommer hända igen!
KRAM till nästa gång.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)