the Rescue

Lordag kvall. Solen har redan gatt ned och jag ar pa vag in mot stan, pa vag mot vad som kan vara min forsta fredliga demostration/protest mot orattvisor i varlden. Jag har varit med i the Rescue of Koni's child soldiers in Uganda.

Forra vecka visade Ammis kompis Mark en dokumntar for oss som heter 'Invisible Children" och handlar om barn i Uganda som blir kidnappade av rebellerna och tvingade in i ett liv som barnsoldater. Barnen vaxer upp utan identitet, utan namn och ar darfor osynliga f0r samhallet. Det var en bra dokumentar och uppfoljaren var att vanta. Uppfoljaren var "the Rescue".

Den 25 april i 10 lander, 100 stader, visade manniskor sitt stod for barnsoldaterna och viljan att vara politiker skulle uppmarksamma Ugandas situation och fa ett slut pa afrikas langsta krig. Omkring 1000 personer kidnappade sig sjalva till "Sydney-lagret" och vantade i botonacal gardens pa att bli raddade. Hela natten. For att bli raddade skulle media, en mogul/politikler, $5 per person och tva brev per person ha samlats in under kvallen. Brev var till politiker for att uttrycka viljan till forandring.

Det var en riktigt... vad ska jag kalla det? narvarande aktion. Jag gillade det. Ammi och jag satt och komponerade fyra brev var till olika senatorer och premiarministern. Det spelades musik och bjods pa vatten. Efter ett tag blev det "ringdans". Nagon hade lart sig afrikansk sang och dans. Bambalela tror jag att vi sjong. Nagra slapade in tva soptunnor i mitten och hux flux hade vi trumrytm ocksa. Alla som ville kunde ga in och dansa i mitten och jag fick se nagra riktigt coola grejer.

Efterat pratade jag med en av tjejerna som drog igang det hela och det var tydligen en religios dans. Kristen dyrkan. Det var intressant att prata med henne. Hon var djupt troende katolik och skulle senare i veckan ut i varlden och lara ut woreship dance och predika. Jag tycker pa nagot satt att det ar lite fascinerade med troende manniskor, de har ett lugn, men nar hon borjade prata om att Gud var hennes basta van, att hon kunde prata med honom och att han svarade blev jag lite fundersam. Jag ville inte oppet kritisera henne och fraga hur han svarade sa jag avslutade lite snabbt och smidigt och gick darifran.

Tyvarr var jag en av dem som inte holl ut hela natten sa jag vet inte om vi uppfyllde alla kraven for att bli raddade men en mogul kom i alla fall.

Kul upplevelse och alla manniskor var sa trevliga. Alla brann verkligen for anledningen de var dar for. Nar arangorerna sa "We need 300 more letters. If everyone here writes one more we've done it!" blev det anstromning till "brev ladorna" och pennorna glodde. Sadana reaktioner ser man aldrig i skolan...

Kolla upp det pa internet vettja!

KRAM