Cirre, dirre, lärre

Huä! Det är fredagskväll och jag och Ammi är redan inne på återhämtningen. Vin för två dollar glaset och wrap party för hennes filmcrew (dock på olika håll!) har satt sina spår idag. Vi kom till överenskommelsen att vi skulle ha filmkväll ikväll men regnet öste ned så jag tillfälligt trodde att det skulle bli hål i taket som det dånade så ingen av oss orkade gå och hyra någon. Resultatet är att vi nu ska kolla på ”the Mummy” för andra gången den här veckan. (För de som vill ha ett inte-se-filmtips så håll er borta från Mummy III. Det området är redan utforskat och det enda som var någorlunda övertygande var rösten till mumien som för övrigt spelades av Jet Li.)

Idag har jag alltså provat hur det är att vara bakis på college. På sånglektionen spelade det inte så stor roll men på acting bidrog det inte till något annat än dålig hållning och skelögdhet. Vår lärare tyckte dock bara att det var roligt eftersom alla var på samma nivå. Det var en segdag idag helt enkelt. Bara en ny utgångspunkt.

En förklaring kanske skulle kunna vara på sin plats. Igår var jag och fyra andra tjejer från klassen och såg ”Little Shop of Horrors”. Den var bra. Betydligt bättre än ”Bye, Bye, Birdie” som vi såg förra veckan där kvinnliga huvudrollen sjöng två tonarter under orkestern och manliga huvudrollens enda övertygande skådespelarprestation var tre höga rapar. På stället där vi var igår fanns det en bar längst bak i rummet där husets vin kostade två dollar glaset med medlemskort. Som tur var hade vi just ett sådant. Det var roligt ända till klockan två när vi bestämde oss för att åka hem. Bäddsoffan jag fick låna var den skönaste jag någonsin sovit i. Jag vaknade inte ens av att min formel-1 mobil ringde två gånger runt halv 4. Någon måste jobba mer på sina raggningsskills…

Nu blir snart guacamolen varm! Kram ut tills vidare.

Damen i sjön

Då har det alltså hänt - igen! Ibland vet jag inte vad jag tänker med. Mina obefintliga biseps kanske. När jag lyckats smälta det hrä kommer jag säkerligen att se det som en fantastiskt bra erfarenhet men just nu är det ganska piss. Jag är inte ens sugen på att tröstäta! Nyss hemkommen från en misslyckad audition borde väl det vara en möjlig reakiton?

För andra gången i mitt liv har jag alltså provsjungit/spelat för Lady of the Lake i Spamalot. Den här gången var jag lite mer erfaren, visste mer av vad som krävdes och var säkerligen mer förberedd men med all min nya kunskap i bagaget är jag också hårdare mot mig själv. Rollen jag sökte är en stor diva, hon måste väga upp för alla kvinliga roller i föreställningen, eftersom hon är den enda.

Jag valde att sjunga låten "One" som beskriver en kvinna som är extraordinär - the one. jag täntke vara underfundig och byta ut orden mot "I'm the one". Grejen var att jag glömde texten innan jag kom fram till den lilla vesentliga meningen. Idag på singing class pratade vi om fight or flight på auditions. IDag ville jag definitivt fly! Jag kom in dit och ville egentligen bara gå därifrån från första stund. De var dock väldigt trevliga - även om de stoppade mig i min sång (tacka gudarna) lät de mig läsa replikerna - alla utom en med grått hår och genomträngande blick. Han sa inget men hans ögon sa klart och tydligt: du slösar bort min tid.

Just nu är jag väldigt bitter. Jag sjöng falskt och glömde texten. Halsen snörde ihop sig och jag hörde att det lät fördjävligt men jag visste inte vad som var fel. Sen undrar jag vad det var för löjlig dans jag lyckades få till också. Jazz hands förekom frekvent. Jag kan till och med sträcka mig så långt att säga att jag skäms över vad jag presterade där inne. Hua!

Nu kommer dock tiden av återhämtning! Redan innan jag gick dit visste jag att jag inta skulle få rollen (även om såklart hoppet aldrig dött). Då måste anledningen till att jag gick dit alltså vara för erfarenheten och en sådan fick jag verkligen. Jag fick sjunga och läsa. Jag fick också känna av vad lite nerver kan ställa till med. Jag fick veta hur mycket bättre hur mycket bättre förberedd jag måste vara. Där jag är nu var det här himla bra. Vad som krävs ute i den riktiga branchen är inte ens i närheten så snällt som det här men det har gett mig en bild av vad jag kräver från mig själv och måste kräva av mig själv.

Nu ska jag rota i kylen efter något som jag itne är sugen på och proppa i mig, så länge det är onyttigt kommer det nog gå ned. Sen ska jag kolla på ett avsnitt av Merlin och sova till tio imrogon.

Hej då!

Äntligen morgon!

Haha! Klockan är nu 03:17 (hemma) och jag inser precis att jag sovit förbi den största delen av festen som rockar där hemma. Jag har inte ens varit medveten om att jag har kunnat skänka den en hemlängtande tanke. (Som de flesta förstår tänker jag såklart på ErikochSebbegardenpartydelux-festen.) Personligen snusade jag så sött på min madrass på golvet när ni antagligen hade som roligast. När ni började bli lite trötta eller när vattenpipan åkte fram, ja, kanske var det då jag vaknade till av att Ammi sprang iväg till sin filminspelning. När ni upptäckte att bag-in-box-vinet var slut var förmodligen då jag nöjt vände på mig och somnade om en stund. När ni sedan vaknar upp imorgon med baksmälla kommer jag att vara ute i solskenet med en god chaïlatte. Hur som helst vill jag säga att jag inte är bitter. Jag hoppas ni hade strålande roligt (vilket jag i och för sig aldrig tvivlat på!).

Dock vill jag se bilder!

Kram ut

Power to the People!

Prisad vare herren! Äntligen har min laddare kommit. Den fungerar än så länge smärtfritt och för de skarpsynta är det även uppenbart att prickarna över bokstäverna nu har återkommit. Skolan har dragit igång igen och den rivstartade med ett lyckat framträdande av ”I Concentrate on You” på sångklassen.

Igår var jag på Manly för första gången. Den näst kändaste stranden här i Sydney. Den som instruktörerna på Surf Camp gav sin tillåtelse till oss att surfa på. Det var en supermysig strand och god glass hade de också. Dock börjar det nu bli lite kallt att bada och surfa utan våtdräkt…

Som kanske framgått tidigare i texten börjar mina små datorproblem nu få en lösning eller rättare sagt så har de röjts ur vägen. Jag har en laddare och jag och Ammi har slagit på stort och fixat internet. Det enda som nu hindrar oss från oändliga skypesamtal skulle väl vara tidsskillnaden. ;)

Kram ut!

Café Cubano

Då har jag varit på min första jobbansökan. Min kompis tog med mig till sitt gamla jobb som sökte ny personal. Det blev aldrig någon riktigt intervju utan bara lite snack, överlämnade av CV (som jag upptäckte saknade telefonnummer samt tider jag kunde jobba!) och en gratis smoothie. NICE!

Min operation med laddaren går framåt. Har nu kontakt med HP över telefon så förhoppningsvis någon gång nästa vecka. Ikväll får jag följa med Ammi på en hemmafest hållen av en av hennes skolkopisars rumskamrat. I övrigt räknar vi ned till 18.30 imrogn... då börjar MERLIN.