Damen i sjön

Då har det alltså hänt - igen! Ibland vet jag inte vad jag tänker med. Mina obefintliga biseps kanske. När jag lyckats smälta det hrä kommer jag säkerligen att se det som en fantastiskt bra erfarenhet men just nu är det ganska piss. Jag är inte ens sugen på att tröstäta! Nyss hemkommen från en misslyckad audition borde väl det vara en möjlig reakiton?

För andra gången i mitt liv har jag alltså provsjungit/spelat för Lady of the Lake i Spamalot. Den här gången var jag lite mer erfaren, visste mer av vad som krävdes och var säkerligen mer förberedd men med all min nya kunskap i bagaget är jag också hårdare mot mig själv. Rollen jag sökte är en stor diva, hon måste väga upp för alla kvinliga roller i föreställningen, eftersom hon är den enda.

Jag valde att sjunga låten "One" som beskriver en kvinna som är extraordinär - the one. jag täntke vara underfundig och byta ut orden mot "I'm the one". Grejen var att jag glömde texten innan jag kom fram till den lilla vesentliga meningen. Idag på singing class pratade vi om fight or flight på auditions. IDag ville jag definitivt fly! Jag kom in dit och ville egentligen bara gå därifrån från första stund. De var dock väldigt trevliga - även om de stoppade mig i min sång (tacka gudarna) lät de mig läsa replikerna - alla utom en med grått hår och genomträngande blick. Han sa inget men hans ögon sa klart och tydligt: du slösar bort min tid.

Just nu är jag väldigt bitter. Jag sjöng falskt och glömde texten. Halsen snörde ihop sig och jag hörde att det lät fördjävligt men jag visste inte vad som var fel. Sen undrar jag vad det var för löjlig dans jag lyckades få till också. Jazz hands förekom frekvent. Jag kan till och med sträcka mig så långt att säga att jag skäms över vad jag presterade där inne. Hua!

Nu kommer dock tiden av återhämtning! Redan innan jag gick dit visste jag att jag inta skulle få rollen (även om såklart hoppet aldrig dött). Då måste anledningen till att jag gick dit alltså vara för erfarenheten och en sådan fick jag verkligen. Jag fick sjunga och läsa. Jag fick också känna av vad lite nerver kan ställa till med. Jag fick veta hur mycket bättre hur mycket bättre förberedd jag måste vara. Där jag är nu var det här himla bra. Vad som krävs ute i den riktiga branchen är inte ens i närheten så snällt som det här men det har gett mig en bild av vad jag kräver från mig själv och måste kräva av mig själv.

Nu ska jag rota i kylen efter något som jag itne är sugen på och proppa i mig, så länge det är onyttigt kommer det nog gå ned. Sen ska jag kolla på ett avsnitt av Merlin och sova till tio imrogon.

Hej då!