Gratis teater

En av fördelarna med att studera på Acting School är att om man ligger i finns det massa billiga om inte gratis föreställningar att se. Detta kombinerat med att bo centralt är rena kulturskatten. Jag har tidigare dessvärre inte varit så värst aktiv på denna front men den här veckan hade jag bestämt mig för ändring. Två teaterföreställningar på två dagar. Inte så pjåkigt om jag får säga det själv.

Igår kväll var jag och såg St Nicholas tillsammans med en Holländare från parallellklassen. Den var ute i Bondi och jag kan intyga att vattnet inte såg det minsta inbjudande ut. Nattsvart smälte det in i horisonten och vågorna såg ut att vara hämtade från en katastroffilm. Det var en enmansföreställning där en åldrande alkoholiserad teaterkritiker guidar oss igenom sina erfarenheter. Allt från att falla för en ung skådespelerska till att alliera sig med vampyrer i utbyte mot ett rum. Den var bra. Min farfar är den bästa historieberättaren men jag hade inte blivit besviken om den här gubben hade läst sagor för mig heller (kanske för att de hade varit på engelska och jag som barn inte hade förstått, men men). Det var trollbindande och sög åt sig uppmärksamhet.

Intressant hur vampyrer på senare tid blivit ett återkommande ämne. Alltid lika kul att höra hur alla versioner skiljer sig åt för. Vad varje författare gjort för mindre justeringar för att få den unika touchen!

Dagens föreställning var även den en enmansshow. ”My name is Rachel Corrie” är baserad på en dagbok som återfanns efter att hon, som utlänning, blev dödad i Israel 2003. Hennes brinnande vilja att hjälpa och göra situationen bättre, eller helst av allt lösa den, fick oss alla att känna oss smått oengagerade i vad som helst. Bra föreställning och vi förundrades alla över hur hon lyckades hålla tråden utan att staka sig i en och en halv timme. Det ger mig lite perpektiv på det fjuttigaantalet rader vi har. Undrar hur många sidor manus hennes var…