Två stygn senare

De mest oskyldiga saker kan visa sig gömma de värsta av faror. Överväg noga riskerna med en joggingtur innan du faktiskt ger dig ut. För mig som redan nu har svårt nog att hitta motivationen att plåga mig själv den dryga halvtimmen rundan tar kommer det väl hädanefter bli en omöjlighet. När det kommer till bilar och flygplan finns det i alla fall statistik man kan studera men var är sannolikheten att bli omkullsprungen av en hund (inspringandes från klockan 10.00) och landa på höger bilring och bakhuvud?

Jag kommer ihåg att jag såg hunden i förväg så såhär i efterhand undrar jag varför jag inte bara aktade mig. Innan jag visste ordet av låg jag där på asfalten och damerna som ägde hundarena hade ringt efter ambulans. Jag förlorade inte medvetandet men tyckte efter ett tag att jag såg stjärnor och fick tunnelseende. Kan ha varit för att jag tittade på trafiken medan en an damerna höll om mig och sa att det nog var bäst att inte röra vid såret jag fått i huvudet.

Ambulansen kom. Den hade lite problem att hitta in i parken. De australienska ambulanserna är mycket större än de hemma, som att åka i en van. Jag fick svara på massa frågor om när jag var född etc. och allt jag kunde tänka på var Grey’s Anathomy. När jag kom till sjukhuset var jag nästan lite besviken att allt var så normalt.

Sen fick jag antagligen ett prioriteringsnummer. En 3 på muntliga smärtskalan satte mig inte så högt upp på listan så väntrumseran tog sin början. Det var lite jobbigt att sitta där ensam, ingen telefon, inga nummer, inga pengar, törstig, trött och med förbud att dricka och sova. Tur i oturen var att jag lyckats ge damen med hunden rätt adress hem. Justine, Steve och Nicole blev snart varse och alla tre kom in till min stora lättnad. Eftersom min vurpa var så oplanerad hade Amelie inte avsatt tid för den. Hon kom in senare efter att ha rivit ett helt filmset. Stackars själ, alla sliter och drar.

Efter ett tröstande samtal från mamma (MALIN ”- Mamma jag har varit här två och en halv timme och det känns som jag har den värsta bakfyllan nånsin bara det att jag inte får sova eller dricka” MAMMA ”- Äh, bara två och en halv timme, du kan nog få sitta där länge till!”) och allt för många dåliga TV shower fick jag träffa en doktor. Hon var jätte snäll. Hon beklagade att jag fått sitta där i fem timmar (med ett fult bandanaliknande bandage) och kollade sedan snabbt upp hur såret såg ut. Förutom det verkade jag må fint.

Tydligen ser det lite ut som ett T. Har inte sett det själv. Hon kände sig dock bekvämast i att sy så nu har jag fått mina första två stygn. Nu när jag skriver om det blir jag väldigt medveten om dem och kan till och med erkänna att de känns lite. Extra stramt i skalpen. Eftersom jag fick behålla allt hår kunde hon inte sätta plåster på så jag har kunnat visa alla som vill se stygnen. Det var minst sagt spännande att tvätta håret idag. Blod är den mest effektiva hårspray jag prövat hittills.